på håret

Igår hämtades jag upp av min chaufför Bhuneshwar. Denna dag hade han inget hår kvar på huvudet.

Jag hälsade glatt och kommenterade hans nya frisyr.

Bohan svarar: “My father son, big problem”
Jag tänker: “Fan nu får jag löss”
Jag frågar: “What happened, a disease?”
Bohan: “Yes, very problem. Hospital 3 months”
Jag tänker: “Jag kommer dö. Det finns säkert agressiva malariahårlöss här som jag kommer att dra på mig”
Jag frågar: “Really, what happened? Are you okay?”
Bohan: “He expired. I am no problem. In village. Not here”
Jag tänker: “Hjälp”

Efter att ha gått till botten av det här så fick jag ihop historien tillslut. Det är tur att det är så mycket trafik så jag hann reda ut alltihop och slapp sitta på kontoret och dödsnojja hela dagen.

Jag är utom fara. Bohans bror har dött. När någon dör så rakar släkt och närstående av dig håret för att visa att de går igenom sorg. Detta borde jag ha vetat då jag själv fått många frågor om döden när jag bodde i Bangalore och hade semirakat hår.

Men det tråkigaste med detta är att sjukdommen som Bohans bror, 42 år gammal, led av var en inflammerad blindtarm. En dålig operation på ett dåligt sjukhus. Vidare var han infekterad och inflammerad i magregionen i ytterligare tre månader innan han dog. Jag fick Bohan att lova att han eller hans familj aldrig skulle ta in på ett dåligt sjukhus. Känns så hopplöst och onödigt.

Jag under min första vecka i Bangalore 2007. Med en frisyr som uttrycker sorg i familjen för ungefär en månad sedan.