kuvert och fodral

Lisa och jag brukar kalla den big-brother-effekten. Om man är någonstans och ser vissa saker varje dag – så börjar man tycka om det till slut. Människan är enormt bra på att anpassa sig. Men olika saker har olika hög tröskel.

Efter några dagar i Indien tycker jag inte att det luktar särskilt illa (om det inte är lågvatten, men det går inte att vänja sig vid). Efter ytterligare några dagar är 100 rupees ganska mycket pengar (14 SEK). Efter nån vecka är solen jobbig. Efter två veckor kallas de som bor 20min bort med bil, för grannar. Efter en månad finns det många snygga indier. Efter två månader tycker jag att axelbandslösa kuvertväskor är något jag behöver när jag går ut (de måste bäras i handen,  har inte plats för mer än två fickor, plus att man missar om telefonen ringer). Provade även en fodralklänning i helgen, är inte riktigt där ännu. Men vem vet, kanske lägger jag jeansen hyllan nästa månad och visar mig i en figursydd paljettkreation.