morgonruitiner

Det bor folk över hela trottoarena. På morgonen när jag åker till jobbet ser jag rakt in i deras liv på trottoaren. Jag ser alltid ett par familjer som lagar mat över öppen eld. Många sover fortfarande, raklånga på ett lakan direkt på betongen. Några som sopar och städar, andra som dushar med hink i sina underkläder (endast män). Många som kissar, ett fåtal som bajsar (oftast bara mindre barn). Kvinnor som kammar håret, sveper in sig i en sari och gör sig iordning för en ny dag. Jag vänjer mig aldrig vid att åka förbi detta. Det är liksom för sjukt och främmande. Mitt problem är att jag inte ens kan föreställa mig hur det skulle vara att bo där på trottoaren. Därför borde jag.