I år har det kommit nya mynt i Indien. De har valt att göra den nya 1 rupee i samma storlek som den gamla 5 rupee, 2 rupee i samma storlek som gamla 1 rupee. De har även tagit bort den gamla fingervisningen som jag gillade skarpt.

Nya och gamla mynt i spargrisen.

Jag kände ändå att jag längtade tillbaka till röran i Bombay när jag satt hemma i fantastiska sommarsverige. Det fanns något som drog mig tillbaka mot svetten, lukterna och kaoset. Jag vill ju bo i Bombay. Trots detta lider jag i en hel vecka av vad-gör-jag-här-ångest. Allt är fruktansvärt jobbigt. Jag blir knäckt av minsta motstånd jag möter. Och tillräckligt med motstånd finns det här. Tillräckligt för att knäcka en elefant.

Sakta med säkert lägger sig vad-gör-jag-här-ångesten och övergår i allt-är-möjligt-peppen. Där är jag nu. Där hoppas jag stanna. Om två veckor åker jag till Sverige igen. Förhoppningsvis är jag inte hemma tillräckligt länge för att behöva gå igenom detta känslointervall igen.

Igår åt jag hemlagad (läs: lagad i mitt hem) palak paneer. En klassisk Indisk ost och spenaträtt. Oftare hatad än älskad. Även av mig. Något som jag aldrig skulle beställa på restaurang.

Men den palak paneer som jag åt igår var ta mig fan det godaste jag har ätit. Jag ville nästan gråta. Jag känner att jag aldrig vill äta något annat än denna, av Anjali lagade Palak Paneer.

Hur gott ser inte det här ut då?

Tillbaka i Mumbai efter tre veckor Sverige. Utvilad, solbränd och inspirerad möts jag av mögel; Mögel på insidan av alla ytterväggar, mögel i soffan, mögel på huvudkudden. Det är bara att bita ihop och vädra. Jag har ju haft semester. Jag kan göra allt nu. Enligt min hushållerska kan man även sova på en möglig kudde, bara den får ligga i solen och torka först.

Kudden hälsar välkommen tillbaka

För en tid sedan gick vi live med sidan hinner inte - hinner du. Under programmeringstiden så hade jag lite svårt att förklara konceptet för killarna på kontoret. Varför behöver man ansöka på Internet för att få någon som kommer hem och tvättar fönster? Eller klipper gräsmattan? I Indien finns fortfarande en person för varje tjänst, oftast två. Det mesta görs av människor istället för att använda maskiner. Bara en sådan grej som att klippa gräset. Jag tror inte att jag har sett en gräsklippare i Indien, någonsin. Fast det var nog länge sedan jag såg en gräsmatta om jag tänker efter. Förmodligen sköts detta också på ett mer manuellt sätt – med en sax. Eller ett mer naturligt sätt – med en get. På topplistan i Sverige verkar dock den elektriska geten ligga.

Ibland kan jag undra varför jag inte bor i Gränna. Det är ju så fint här. Och solen lyser så länge.

Om det något som jag saknar mer än korv , så är det mina vackra kompisar. Att komma hem till hemlandet och umgås med vänner som har känt mig ett tag. Personer som har varit med i över tio år. Vi behöver inte göra något speciellt utan bara hänga runt. Äta korv. Titta lite på TV. Se kungen sitta i svart sopsäck tillsammans med sin nedregnade familj på Öland. Se fotbollslandslaget förlora en semifinal, framför ögonen på en alltid lika vinstlysten nation. Men. Efter förlusten var det väl ingen som brydde sig om damfotboll ändå. Inte egentligen. Låta sig avbrytas av reklaminformation för medel mot analklåda och vagiatorer för underliv i obalans. Ironiska avbrott, men alltid lagom informativa. Dricka bryggkaffe från Zoega och äta kaka. Sockerfritt, mellanrost med mellanmjölk.

På kvällen njuter jag av att gå mot tunnelbanan, för att åka hem i skaplig tid. Låta sommarregnet regna ner över mig, utan att bry mig om paraply. Det regnar ju inte så mycket trots allt. Oroar mig över hur vädret kommer att vara på lördag. Älta semestervädret som komma skall. Men oerhört nöjd med att vara på platsen där jag känner till allt. Eller det mesta i alla fall. Lagom mycket.

Tack Sturehof för ett stycke kött. Vill också passa på att länka till Sturehofgruppens senaste hemsida som vi gick live med för en vecka sen.

Ungefär såhär ser det ut på Lamington Rd. Bara det att det är RAM minnen istället för gurkor och sladdar istället för bönor. Men principen är densamma. Jag vill också rätta mitt förra inlägg, hela Onoffs utbud finns inte på Lamington, mest riktig elektronik (läs: sladdar och datordelar). Brödrostar säljs på en annan gata, och DVD filmer lite överallt.

Crawford Market; Frukternas Lamington Road. (Foto av Saga Wulf)

Läser att Onoff går i konkurs när jag sitter i bilen på väg till kontoret. På grund av för hög konkurrens står det. Med mig i bilen har jag en påse full av elektronik från hemelektronikkedjornas enda indiska motsvarighet Croma. Croma ägs av jätteföretaget Tata och så vitt jag kan se går det fantastiskt bra. Jag har spenderat många tusentals ruppar på Croma. Trots att de har ett dåligt utbud och ofta ganska höga priser jämfört med Sverige så hamnar jag oftast där. Alternativet i Mumbai är att åka till till Lamington Road. Det är gatan där det säljs elektronik. Massvis av försäljare; i hyddor, i hål i väggen, i butiker och direkt på gatan. Här råder samma konkurrens som hemma i Sverige, det fungerar lite som en fysisk prisjakt.se. Till kontoret har jag precis skaffat en elektronikjägare. En kille med kontakter som åker till Lamington och hittar det jag söker till bästa pris.

Men det var egentligen inte om min elektronikjägare jag skulle berätta. Jag ville berätta för Onoff att det bara finns Croma här; på en miljardmarknad där all elektronik går sönder. Hela tiden. Ingen skulle bli gladare än jag om det fanns en Onoff att gå till.